Lördagen den 18 juni 2011 kröntes äntligen konung Erik Eriksson (”den läspe och halte”) - nu gestaltad av Jan Lundblad - i Eriksberg gamla medeltidskyrka efter att för andra gången ha blivit vald till kung, Erik den läspe och halte (1216-1250) var den siste kungen av den Erikska ätten. Redan som sexåring, år 1222,  blev han första gången vald till kung, krönt i Strängnäs 1224, och regerade då med hjälp av förmyndarregering fram till 1229 då en annan tronpretendent, Knut Långe (även han ur eriksätten), gjorde vad vi idag skulle kalla en statskupp.

Erik Eriksson med uppvaktning fick ta sin tillflykt till moder Rikissas hemland Danmark. Knut Långe dog emellertid redan 1134 och då kallades Erik Eriksson tillbaka till det blivande Sverige och blev ånyo kung och förblev så fram till sin död 1250.

Det är här lördagens ”postuma kröningsceremoni” i Eriksbergs gamla kyrka kommer in i bilden.
Erik den läspe och halte kröntes förmodligen inte vid återkomsten från Danmark utan blev okrönt ännu en gång kung över det svenska riket.
Eriksberg borde sannolikt ha varit platsen för den andra kröningen enligt Jan Lundblad, Västgötaturism (länk www.vastgotaturism.se) som stod för arrangemanget.

Kungakronan, som nu får pryda Jan Lundblad i rollen som Erik den läspe och halte, är tillverkad av konst-hantverkarna Pia och Jan-Erik Persson, Toppmurklans hantverk, Herrljunga (www.toppmurklan.dinstudio.se). Det var för övrigt Jan-Erik Persson som hade äran att kröna kung Erik.

På kungakronan, som är tillverkad i silver och mässing, finns symboler i form av lejon, tempelriddarkors och Tors hammare. Stenarna som pryder kronan är Amazonite (främjar insikt, kunskap och språkkänsla), Agat (främjar hälsa, lugn och ro, god tur, avlägsnar feber och skyddar mot ormar och skorpioner) och Oxöga (främjar fokusering, förankring i jorden, envishet och styrka).

Förutom Erik den läspe och halte (Jan Lundblad) och hans hustru Katarina Sunesdotter av Sverkersätt (Ann-Marie Lundblad) var Pia och Jan-Erik Persson (som hade tillverkat kronan), deras femårige son, tidningsreporter, fotografer, släktingar och vänner med på kröningen som avslutades med mjöd och klämmor.

Det är ju inte varje dag man får vara
med om en kungakröning…