Birger jarl, troligtvis född på 1210-talet och första gången omnämnd 1237, blev utnämnd till jarl 1248 men hade redan tidigare varit betydelsefull. 1238-39 ledde han ett korståg mot Finland och tavasterna. 1247 krossade han ett stormannauppror i slaget vid Sparrsätra, och ytterligare ett stormannauppror kuvades 1251 i slaget vid Herrevadsbro.

Birger jarl var gift mellan år 1234-1254 med Ingeborg Eriksdotter av Sverige, syster till kung Erik läspe och halte (som själv dog barnlös).
De fick fyra barn, två av dem blivande regenter: Valdemar Birgersson av Sverige och Magnus Ladulås.

När kung Erik Eriksson (Erik läspe och halte) dog 1250 blev alltså Birger jarls son Valdemar vald till kung. Men den verklige regenten, som även hade haft ett övergripande inflytande före kungavalet, var Birger jarl som blev förmyndarregent för Valdemar.
Birger jarl dog den 21 oktober 1266 på Jälbolung i Västergötland och ligger begravd i Varnhem.

Birger jarl införde fridslagarna som reglerade hemfriden, kyrkofriden, tingsfriden och kvinnofriden. Till skillnad från landskapslagarna var dessa gemensamma för hela riket och stärkte därmed rikets centrala makt.

Birger jarl har även gått till historien som Stockholms grundare. Stockholm nämns första gången i ett privilegiebrev som utfärdades av Birger jarl.

Jarl betydde ursprungligen "fri man". Under vikingatiden blev det ett namn på lokala och regionala härskare, och det är först från slutet av 1100-talet som vi känner till namn på jarlar (eftersom det är en titel skrivs jarl därför initialt med gemen).
I Sverige fanns bara en jarl samtidigt och betraktades som det högsta ämbetet efter kungen. I regel var jarlarna släkt med kungahuset. Birger jarl var även den siste svenske jarlen.